2003-07-11
Vid niotiden masar vi oss upp för frukost som för dagen består av Khachapuri, korv, bröd, te och smör. "Viele" smör ska man ha på smörgåsen menar Naira. Vi tiotiden är vi nere vid båtterminalen och en lång väntan på avgången börjar i den stekheta terminalbyggnaden. Utanför står Adjariska poliser och håller ställningarna. Först vid 13:00-tiden kan bärplansbåten lägga ut från kajen i Batumi. Det börjar med en ganska behaglig tur mot hamnstaden Poti. När vi väl blir varse att det inte går att köpa mat ombord är det nog flera av oss som ångrar att vi slängde det mesta av Nairas frukost-khachapuri istället för att äta upp. Räddningen blir en semesterfirande georgisk familj som bjuder oss på varsin smörgås. I hamnstaden Poti fylls båten upp till bristningsgränsen. Mittgången fylls med plaststolar för att ytterligare passagerare ska få plats, och alla har de kubikmetervis med packning med sig. Båten sätter av utanför den Abchaziska kusten och rullningarna får flertalet av de kvinnliga passagerarna att kräkas ikapp. Nydda liknar kometan vid en flyktingbåt. Under resans gång skickar Hobbe SMS till en tjej vid namn Alina i Sotji som han har haft kontakt med via dataprogrammet ICQ. Nio timmar efter att vi lämnat Batumi kommer vi äntligen fram till Sotji. Här väntar tullen i vanlig ordning, men återigen kan vi konstatera att allt går smidigare än beräknat. Vi vandrar upp till en hamburgerbar för att stilla hungern och kontaktar sedan Alina, vars morbror erbjuder oss boende i Adler några mil sydost om Sotji. Efter en halvtimma dyker Morbror Sergey och Alina upp, tillsammans med Alinas bror Maxim som kör en minibuss. Vi packar in oss i minibussen och åker till Adler. Lägenheten är perfekt för oss, med fyra sängar och ett kök. Visserligen hade vi nog ställt in oss på att bo i Sotji, men Adler är inte fy skam det heller. Det är nog ingen av oss som har problem med att somna denna kvällen.
Vid niotiden masar vi oss upp för frukost som för dagen består av Khachapuri, korv, bröd, te och smör. "Viele" smör ska man ha på smörgåsen menar Naira. Vi tiotiden är vi nere vid båtterminalen och en lång väntan på avgången börjar i den stekheta terminalbyggnaden. Utanför står Adjariska poliser och håller ställningarna. Först vid 13:00-tiden kan bärplansbåten lägga ut från kajen i Batumi. Det börjar med en ganska behaglig tur mot hamnstaden Poti. När vi väl blir varse att det inte går att köpa mat ombord är det nog flera av oss som ångrar att vi slängde det mesta av Nairas frukost-khachapuri istället för att äta upp. Räddningen blir en semesterfirande georgisk familj som bjuder oss på varsin smörgås. I hamnstaden Poti fylls båten upp till bristningsgränsen. Mittgången fylls med plaststolar för att ytterligare passagerare ska få plats, och alla har de kubikmetervis med packning med sig. Båten sätter av utanför den Abchaziska kusten och rullningarna får flertalet av de kvinnliga passagerarna att kräkas ikapp. Nydda liknar kometan vid en flyktingbåt. Under resans gång skickar Hobbe SMS till en tjej vid namn Alina i Sotji som han har haft kontakt med via dataprogrammet ICQ. Nio timmar efter att vi lämnat Batumi kommer vi äntligen fram till Sotji. Här väntar tullen i vanlig ordning, men återigen kan vi konstatera att allt går smidigare än beräknat. Vi vandrar upp till en hamburgerbar för att stilla hungern och kontaktar sedan Alina, vars morbror erbjuder oss boende i Adler några mil sydost om Sotji. Efter en halvtimma dyker Morbror Sergey och Alina upp, tillsammans med Alinas bror Maxim som kör en minibuss. Vi packar in oss i minibussen och åker till Adler. Lägenheten är perfekt för oss, med fyra sängar och ett kök. Visserligen hade vi nog ställt in oss på att bo i Sotji, men Adler är inte fy skam det heller. Det är nog ingen av oss som har problem med att somna denna kvällen.