2003-07-01
Väckarklockan piper redan vid 05:30 och vi är snabbt nere i receptionen för att checka ut. Utcheckningen är allt annat än smidig och någon timma senare kan vi väcka chauffören i den framkörda taxin och rulla iväg mot vår flygplats. Här kan det strula för vi har farhågor om att den saknade stämpeln i visumet kan ligga oss i fatet i tullkontrollen. Det tar tid att ta sig igenom incheckning, bagageinlämning och kön till tullen. Visst, damen i tullbåset tar god tid på sig när det blir vår tur och stämpeln får jobba, men hon ställer inga konstiga frågor, och vi passerar igenom enkelt. Kort därefter lyfter Tupolev 154:an med destination Baku. På plats i Baku kommer dagens andra tullkontroll. Vi blir varse att vi måste ha azeriskt visum. Planenligt går det att köpa visum i en lucka på flygplatsen, och det hela löser sig, även om det medför en viss kostnad (40 USD). Utanför flygplatsen flockas taxichaufförerna med det ena priset billigare än det andra. Vi propsar dock på att åka flygbussen för någon krona. En polisman visar oss till bussen, som är en helt vanlig minibuss. När vi rullar iväg förstår vi att vi inte alls har hamnat på flygbussen för plötsligt vill mannen, i baksätet bakom chauffören, ha 60 dollar för turen. Hobbe blir vansinnig och skriker "Stop the bus" så de tonade rutorna skallrar. Efter mycket dividerande får vi ner priset till 20 dollar, vilket är helt vansinnigt dyrt, men det drabbar ju ingen fattig. Hotellet, [www.intouristhotel.com] som vi har förbokat, ligger nere vid strandboulevarden inte långt från gamla stan. Från balkongen har vi en bedårande utsikt över Kaspiska havet. Vi går ner till en restaurang på strandboulevarden och tar oss en azerisk öl - Xirdalan. Plötsligt brakar det till bakom oss och en gubbe, vars plaststol går sönder, faller handlöst bakut (!). Vi kilar upp till hotellet och duschar, men är strax tillbaka på samma restaurang, eftersom servicen och priserna var fenomenala. Menyn är inte lätt att tyda, så vi förlitar oss på servitören som kommer in med pastejer, fisk, sallader och allehanda azeriska delikatesser på små fat. När huvudrätten anländer visar det sig vara grillad lever från får respektive spädlamm. Det var kanske inte vad vi hade önskat, men med de goda såserna gick det att få ner. Vi beställer ytterligare någon öl samt efterrätt bestående av glass med frukt och kaffe. Notan slutar på 147:- för fyra personer... helt OK. Vi promenerar därefter österut längs strandboulevarden som myllrar av caféer, karuseller, radiobilar och människor som lunkar fram i ett anmärkningsvärt lågt tempo. Efter en stund kommer vi fram till ett fartyg som är ombyggt till pub/restaurang och hotell. Vi beställer in något gott att dricka på akterdäck, men ganska snart tvingar myggorna in oss i fartygets korridorer, där vi kan lokalisera discot med hjälp av öronen. På det lilla discot beställer HJ in en butelj azerisk vodka och denna utsvävning gör honom genast trettio kronor fattigare. Vi hjälps alla åt att tömma buteljen, medan några av oss dansar runt på dansgolvet till tonerna av allt från azeriska hits till Fancys megamix som HJ lyckas hitta bland DJ´ns mp3-låtar. Toaletterna på denna partybåt, som förövrigt heter "Kompass", är under all kritik. På inrådan av Hobbe tar därför Nydda med sig en citronskiva att hålla framför näsan vid sitt besök, och rapporterar därefter att citronskivan fungerar. Medan Hobbe och Nydda väljer att gå tillbaka till hotellet försöker HJ och Sande leta upp en bättre bar. De stöter dock på patrull i form av ett gäng skojfriska poliser. De får prova polismössor som befordrar dem till befäl, medan de numera mösslösa poliserna visar upp sina tjänstevapen.
Väckarklockan piper redan vid 05:30 och vi är snabbt nere i receptionen för att checka ut. Utcheckningen är allt annat än smidig och någon timma senare kan vi väcka chauffören i den framkörda taxin och rulla iväg mot vår flygplats. Här kan det strula för vi har farhågor om att den saknade stämpeln i visumet kan ligga oss i fatet i tullkontrollen. Det tar tid att ta sig igenom incheckning, bagageinlämning och kön till tullen. Visst, damen i tullbåset tar god tid på sig när det blir vår tur och stämpeln får jobba, men hon ställer inga konstiga frågor, och vi passerar igenom enkelt. Kort därefter lyfter Tupolev 154:an med destination Baku. På plats i Baku kommer dagens andra tullkontroll. Vi blir varse att vi måste ha azeriskt visum. Planenligt går det att köpa visum i en lucka på flygplatsen, och det hela löser sig, även om det medför en viss kostnad (40 USD). Utanför flygplatsen flockas taxichaufförerna med det ena priset billigare än det andra. Vi propsar dock på att åka flygbussen för någon krona. En polisman visar oss till bussen, som är en helt vanlig minibuss. När vi rullar iväg förstår vi att vi inte alls har hamnat på flygbussen för plötsligt vill mannen, i baksätet bakom chauffören, ha 60 dollar för turen. Hobbe blir vansinnig och skriker "Stop the bus" så de tonade rutorna skallrar. Efter mycket dividerande får vi ner priset till 20 dollar, vilket är helt vansinnigt dyrt, men det drabbar ju ingen fattig. Hotellet, [www.intouristhotel.com] som vi har förbokat, ligger nere vid strandboulevarden inte långt från gamla stan. Från balkongen har vi en bedårande utsikt över Kaspiska havet. Vi går ner till en restaurang på strandboulevarden och tar oss en azerisk öl - Xirdalan. Plötsligt brakar det till bakom oss och en gubbe, vars plaststol går sönder, faller handlöst bakut (!). Vi kilar upp till hotellet och duschar, men är strax tillbaka på samma restaurang, eftersom servicen och priserna var fenomenala. Menyn är inte lätt att tyda, så vi förlitar oss på servitören som kommer in med pastejer, fisk, sallader och allehanda azeriska delikatesser på små fat. När huvudrätten anländer visar det sig vara grillad lever från får respektive spädlamm. Det var kanske inte vad vi hade önskat, men med de goda såserna gick det att få ner. Vi beställer ytterligare någon öl samt efterrätt bestående av glass med frukt och kaffe. Notan slutar på 147:- för fyra personer... helt OK. Vi promenerar därefter österut längs strandboulevarden som myllrar av caféer, karuseller, radiobilar och människor som lunkar fram i ett anmärkningsvärt lågt tempo. Efter en stund kommer vi fram till ett fartyg som är ombyggt till pub/restaurang och hotell. Vi beställer in något gott att dricka på akterdäck, men ganska snart tvingar myggorna in oss i fartygets korridorer, där vi kan lokalisera discot med hjälp av öronen. På det lilla discot beställer HJ in en butelj azerisk vodka och denna utsvävning gör honom genast trettio kronor fattigare. Vi hjälps alla åt att tömma buteljen, medan några av oss dansar runt på dansgolvet till tonerna av allt från azeriska hits till Fancys megamix som HJ lyckas hitta bland DJ´ns mp3-låtar. Toaletterna på denna partybåt, som förövrigt heter "Kompass", är under all kritik. På inrådan av Hobbe tar därför Nydda med sig en citronskiva att hålla framför näsan vid sitt besök, och rapporterar därefter att citronskivan fungerar. Medan Hobbe och Nydda väljer att gå tillbaka till hotellet försöker HJ och Sande leta upp en bättre bar. De stöter dock på patrull i form av ett gäng skojfriska poliser. De får prova polismössor som befordrar dem till befäl, medan de numera mösslösa poliserna visar upp sina tjänstevapen.